Min tid
Var på bal i fredags, bar höga klackar, på slottet! Drack min favoritcider och pistonhead öl. Lyssnade på dead skeletons hela vägen dit. Dansade hela natten.
Sen sushi på det gamla stammisstället vi bodde på förr, 5km från oss nu. Världens fetaste Thaiöl och sushi från paradise.
Vi repade, kom in i ett groove på 20 min. Jag sjöng, munspelade, taktäggade och tamburinterrade. Sedan tog vi sista bussen till stan, gick på inflyttningsfest, drack vin och dansade ska. Festen för vår del avslutades med gamla toner från den gudomlige Sonny boy williamson II och Eric Clapton och yardbirds. Väckte gamla minnen från högstadiet där detta var medicin.
Taxiridiiing, panik över taxan, nåväl.. Överbliven pizza och snusk.
Söndagen tillbringades med sovmorgon, musikinspelande, mat(linssoppa) och kladdkaka.
Måndag - Karen O i mitt huvud, möte med en kritvit katt som jag pratade med vid fälten och kolonilotten.. Blev mycket sen till bussen men hann på sekunden. kroki med en frodig och kurvig modell. Spenat och lökpaj. Sängen.
Tisdag - dansa salsa 9:15-14:15
Och nu ska jag ta bussen till stan och kanske spela in en låt ikväll.
Framtiden ljusnar
Härmed denna måndag medger jag officiellt att jag återfått min tro på musiken. Ida Stuenes 141013
Hösthymn
När jag går, är jag fri. Jag äger allt jag ser. Höstens alla färger är mina, varje liten snigel på min väg, varje rött bär i träden, fulla med gift. Allt ljud, varje spricka i asfalten och här är jag. Plockar för mig av världens buffee. Doften är ljuv och idag är jag rik.
Och jag tänker på alla sömnlösa krossade hjärtan i dimman över en äng jag en gång besökte. Avkapade fötter, avstjälpta, fråntagna livet. Frost som slukar, försatta i dvala med ödet i någon annans händer. Någon oberörds händer. Kladd inpå livet.
Tunnelseende, ögats svarta hål, näsan full med blod, slem i lungorna av alla cigaretter, ömmande lemmar och det fördömda, uppsvullna hjärtat påväg att explodera.
Och en vet att det inte blir bättre, en vet att ens hjärta aldrig kommer läka. Men tiden begraver så småningom, sakta, känslor, för utan svar kan de inte leva. Oavsett hur starka de är. Men saknaden efter något man en gång kände finns kvar, som grus i skon, påminner om något man inte längre minns.
Sen blir man kär igen och låt det för all del vara världen och människor rika, likt digsjälv. 
Oktober
Uppsvälld, kallsvettningar - så jävla yr ihuvet!
Helgen har varit händelserik o
ch jag festade i 4 dagar. Är det normalt och borde jag ha ångest? Jag hade jävligt kul iallafall. Avslutade med psyfest i Stockholm. Sen kom mensen.
Det är väldigt vackert ute och jag är påväg till skolan. Fast jag missade en halvdag.
17år
Det var juni. 4 grader kallt. Jag satt på bussen i min hemstad. Haschrök och katthår i kläderna. Himlen var grå när jag klev av. Tisdag, där kommer han i kostym. Witchcult today i mitt huvud. Blåst.. Han bjuder in mig. Ungkarlslya. Han säger, livet är grymt. Att lyssna på musik i kostym förklär tomheten till något vackert. och jag blir bjuden på öl. Hela frysen full med tjack. Vodkaflaskan öppnas och påsarna yr i luften. Jag blir påmind om våra låtsas biljakter i vintermörkret om nätterna för några år sedan. Dead Kennedys på högsta volym. Looking forward to death, kör på fel sida vägen i 150. Upp på trottoaren, skrämmer livet ur gångtrafikanter som tvingas ner i dikena. För vi plöjde, röjde, skälvde av farten. Live fast die Young på låtsas.
