Det blåser ute idag!

Dags att finna själafrid, ut och spring. Sen då?

Igår cyklade jag omkring här i Uppsala. Mycket vackra vyer. Gröna ängar, fält, glittrande vatten och ja jordens skönhet är något extraordinärt. Jag vill fyllas upp av den. Det svåra är förhållandet till mig själv. Och hur ska man kunna sluta oroa sig och dessutom finna glädje i det. Jag försöker fortfarande finna lösningen, öppna dörrar.
Måste hitta ett sätt att förhålla mig till vardagen, oerhört fult ord, det där "vardag". Sökandet efter äktheten i något vackert. Definierbar lycka. Jag är väl understimulerad antar jag. Hur ska jag släppa in världen i min bubbla utan att det skadar min isolerade frihet. Rädd för att blåsa bort, skjutas på bar gärning. Men av vem då? De jag kedjar fast mig i frivilligt för att det är tryggt. Gör jag det är jag trygg från att falla ändlöst ner i den avgrund jag grävt själv. Tyngden av gemenskap och den ihåliga rösten: du är inte ensam. Mycket bekvämt då lågan brunnit ut och allt blir svart och skygglapparna är inte till någon hjälp för när tiden kommer ser du inte längre mer.

Just ja! Pattie Smith kommer till lilla Östersund. Jag ska träffa henne, även om det blir för ett litet ögonblick. Bara jag inte tappar bort mig innan tiden är inne. Det ska nog inte vara några problem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0