Ruby tuesday

Klockan halv sex, telefonen ringer. Solen skiner. Jag somnar om.

Klockan tio, Hon vaknar, ska iväg, fördriva tiden med samtal om död. Smärtsamt måste.
Jag vaknar med mitt lilla pyre bredvid. Hon purrar och kurrar och borrar in sitt lilla huvud i min arm.

Nåväl, vi reser oss, stiger ur sängen och äter frukost. Innan hon rusar iväg för att planka tåg.

Frukost - ägg, kaffe, bröd och vatten.
Hon går.

Jag drar igång spotify... Upptäcker märkligt nog, på nytt min älskade cirkusmusik och fördriver iaf två timmar, hängivet och storörat allt och lite till jag upptäckte som 15åring. Ska. Vilket jävla drag med kaffe och finchoklad.

När jag bestämmer mig för att lyssna igenom mitt jobb får jag den sprakande idén: nu jävlar ska jag måla!
Och det gör jag och Alice tuggar i sig kolkritor och doppar nosen i färg och kliver omkring och spatserar trotsigt, samtidigt som golvet fläckas av färgtassavtryck. Hon lugnar dock ner sig och somnar. Jag kan måla i lugn och ro.

Det tar sig, ej är den klar men jag hoppas ägarinnan blir nöjd så jag kan känna mig bra.

Han kommer hem en timme tidigare idag. Jag står i duschen, plötsligt avbryts min spellista från vardagsrummet. "Leende guldbruna ögon" dundras på. Jag blir rädd, spökar det.
Han knackar på badrumsdörren och min farhåga besannas ej. Vi skrattar.

Cigg på balkongen. Ut i solen, affären, pripps 2,8 och Loka. Sluttande gräsmatta, utsikt över studentkvarteren. Fulla hiphoppojkar på en bänk högre upp.

Och jag som en gammal kärring: kan de inte prata normalt?!

Kärlek och ångest

Trisslott, Jack vegas, trisslott igen - plus minus noll och slutligen minus femtio. Värt ett försök.

Hand i hand, passionerade kyssar, går hem och han lagar mat, diskar och jag målar. En viskning i mitt öra: jag älskar dig. Nu är maten klar.

Hon kommer hem, gör kladdkaka.
Vi ser världens sämsta zombiefilm från åttiotalet. Alice somnar, jag somnar och sängvägen blev bästa vägen. Godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0